Balanserade in och utgångar

Balanserade in och utgångar
Balanserad signalöverföring mellan en ljudanläggnings olika apparater är en förutsättning för riktigt bra ljud. Det fungerar så enkelt som att en apparat som tar emot en signal måste ha en korrekt referens till denna signal. Referensen är alltså lika viktig som signalen själv.
 
I ett obalanserat system leds signalen ensam mellan apparaterna. Referensen är jord. Denna jord kan liknas vid ett stormande hav och är en härva av olika ledningar, både i och utanför apparaterna. Någon korrekt refenspunkt till musiksignalen finns inte, oavsett hur mycket arbete som lagts ned vid ritningen av kretskorten. Därför så blir ljudet lite platt, träigt och tunnt. Man kan säga att musiken maskeras och görs diffus av alla de störningar som ett obalanserat system adderar.
 
Ett balanserat system fungerar så att det är två ledningar inuti signalkablagen. För att minska känsligheten mot störningar är dessa tvinnade. Runtom finns kabelns skärm. I den ena ledningen finns signalen, i den andra finns signalens referens. Denna kan vara signalens impedansmatchade invers eller dess impedansmatchade referenspunkt.
Den balanserade ingången består av ett differentialsteg som med mycket stor noggrannhet förstärker skillnaden mellan de båda inkommande signalerna. Det betyder att en balanserad överföring är fri från alla de störningar som finns i ett jordsystem.

Om utgången är korrekt gjord så kommer den signal som leds ut där att bestå av signalen och dess exakta referens och om ingången är korrekt gjord så kommer den att förstärka den exakta skillnaden mellan dessa båda signaler.
 
Enda anledningen till att obalanserade överföringar är vanligast är att det är billigare.
Det finns en del apparater som inte alls låter bättre när de kopplas balanserat, därför att man helt enkelt inte lagt ned den omsorg som balanserade överföringar kräver, men med det inte sagt att balanserade system är svåra att göra.